Insändarens nyårsönskan är att de politiska partierna ska besinna sig när det gäller synen på "bromsens" effekter på pensionerna.
När detta skrivs återstår några dagar på det gamla året, det är dags att ge det kommande en tanke. 2014 är valår, och med det följer att det politiska systemet har möjlighet att göra sina prioriteringar. I det sammanhanget finns det skäl att uppmärksamma en grupp i samhället som förtjänar en större uppmärksamhet.
Årets kanske mest underskattade nyhet levererade Pensionsmyndigheten via media i november. Nämligen den att ”bromsen” i pensionerna de närmaste åren kommer att kosta de ca 1,8 miljoner personer som berörs det svindlande beloppet 75 miljarder sett över perioden 2010-2018. För en genomsnittlig pensionär innebär det ett bortfall om 47 000 kronor. För åren 2010-2014 är neddragningarnas effekt redan känd, och innebär att snittpensionären kommer att ha tappat drygt 31 000 kronor.
I en tid när regeringen i vårt land skryter över hur väl det går jämfört med andra länder, tillåter de politiska partierna, både de i opposition och de i regeringen, en våldsamt stor åderlåtningen av en redan svag grupp i samhället.
Några siffror kan i det sammanhanget vara adekvata, för att ge läsarna en föreställning om vad det handlar om.
En inkomstpension år 2008 var i snitt ca 10 300 kr/månad före skatt, år 2018 och alltså efter 10 år med kostnadsökningar och inflation beräknas den enligt pensionsmyndighetens vara 11 480 kr/månad före skatt, alltså en ökning med 1,4 % per år. Jämfört med löneutvecklingen och utvecklingen av kostnadsindex i samhället, så innebär det att den ekonomiska snaran dras åt allt hårdare mot den mycket stora grupp, de ca 2 miljoner som på sikt kommer att vara pensionärskollektivet.
I det sociala samhället bygger väldigt mycket på det arbete som görs i olika typer av föreningar och samverkansorgan. I de sammanhangen har den äldre gruppen av medborgare alltid haft en given del, och tagit ett stort ansvar. Pensionen är inte endast en uppskjuten lön, vilket i och för sig är riktigt. Den kan också ses som en kompensation för det stora ansvar pensionärskollektivet tar i rollerna i de sociala nätverken, vare sig det gäller anhörigvård, stöd till barn- och barnbarn eller deltagande i den mycket stora flora av sociala nätverk vilka vårt land också blivit känt för.
En nyårsönskan skulle mot den bakgrunden kunna bli, att de politiska partier som nu filar på sina handlingsprogram, besinnade sig när det gäller synen på ”bromsens” effekter på pensionerna. Vari ligger värdet i att tvinga alltfler till ett liv i ekonomisk misär, och ett alltmer utbrett behov av kommunala försörjningsstöd?
Det blir nämligen följden av den nu, av de politiska partierna omhuldade pensionsöverenskommelsens effekter.
2013.12.27
Jarl Strömbäck, Distriktsordförande SPF Västernorrland
