”Lägg ner landstingen!”

SPFs medlemmar tycker att vården och omsorgen om äldre är den viktigaste valfrågan. Runt Veteranens bord samlar vi tre tongivande experter med tillsammans över hundra år av praktisk erfarenhet. Vilka är kraven som kan lyfta äldrevården? Det blir ett samtal som inte väjer för heliga kor.

Nio månader kvar till valet. Opinionsmätningar visar återigen att väljarna rankar vården och äldreomsorgen som viktigast. Kanske inte så underligt. Det handlar om liv och död och värdighet.

Men hur ska äldrevården kunna ta sin rättmätiga plats i valdebattens centrum? Mönstret brukar vara svårt att bryta: jobb och skatter tar över.  Precis som svårt sjuka äldre dagligen tillåts falla mellan kommunernas och landstingens stolar tycks det politiska ansvaret lösas upp i dimridåer mellan Rosenbad och landstingens och kommunernas fullmäktigesalar.

Veteranen samlar tre partipolitiskt obundna profiler som förenar extraordinär erfarenhet – i runda slängar 120 år – med starka synpunkter i debatten. Vad kan de ge till den som vill ge sig in i valkampen 2014?

Geriatrikprofessorn Yngve Gustafson från Umeå och Jane Lindell Ljunggren som driver det prisade demensboendet Hattstugan på Gotland satte fingret på äldrevårdens svagheter i höstens SVT-satsning Sveriges bästa äldreboende. De lyfte in smärtan men också hoppet i miljontals TV-tittares vardagsrum.
Geriatrikern Gösta Bucht är sedan lång tid SPFs sakkunnige expert och sedan den 1 december dessutom organisationens talesperson i vård- och omsorgsfrågor.

De tre slår sig ned vid det runda bordet. Samtalet tar fart direkt, och ingen verkar ha tid över till varken kanelbullar eller kaffe.

Veteranen: Hur kan äldres vård och omsorg bli en tydlig nationell fråga i valet 2014 när vården är landstingens ansvar och hemtjänsten och äldreboendena är kommunernas bord?

Yngve Gustafson: Genom att få politikerna att inse att vården och omsorgen om äldre kräver en bred parlamentarisk överenskommelse. Det finns så stora brister idag och så stora demografiska utmaningar framöver att en långsiktig blocköverskridande uppgörelse är nödvändig.

Gösta Bucht: Jag håller med om det.  Det finns också en rad områden som behöver en rakare och mer effektiv styrning än vad vi ser idag. Ett exempel är bristen på geriatrisk kompetens i allmänhet och geriatriker i synnerhet. Socialstyrelsen har slagit larm om att det behöver utbildas 700 nya geriatriker, men ingenting händer. Den här passiviteten är oacceptabel.

 

Veteranen: Vem ska göra vad, menar du?

Gösta: Socialdepartementet, regeringen alltså, måste sätta ner foten och tvinga fram det här. När inte kommuner och landsting levererar det som är absolut nödvändigt i vården och omsorgen om våra sjukaste äldre, ja då måste regeringen orka sätta sig över det kommunala självstyret.

Jane Lindell Ljunggren: Jag håller med om att vi inte kan ha det så att kommuner och landsting gång på gång gömmer sig bakom principen om självstyret. Det behövs också tydligare nationella mål som kommun- och landstingspolitiker bara måste bli tvungna att uppfylla. I dag är det för enkelt för den lokala politikern att gömma sig bakom eller lita på sina tjänstemän som har en väldigt stark ställning.

 

Veteranen: Vad leder den här otydligheten till?

Gösta: Ja, en konsekvens har blivit att vård och omsorg i Sverige ges på olika villkor beroende på var i landet du bor, helt i strid med vad lagen säger. Det är orimligt att det råder helt olika standard på äldreomsorgen i en kommun jämfört med en annan. Det är en valfråga man bör driva gentemot staten, hur regering och riksdag kan tillåta det här.

 

Veteranen: Okej, men ojämlikheten och orättvisan har forskning, myndighetsrapporter och mediegranskningar visat på i åratal, eller hur?  Vad konkret föreslår ni att regering och riksdag ska göra åt saken?

Yngve: Jag anser att landstingen bör avskaffas. Man skulle spara oerhörda resurser om man fick bort denna kolossala politiska överbyggnad och byråkrati. Resurserna måste istället gå till att ge äldre en sammanhållen, kvalificerad och individanpassad vård och omsorg.

Veteranen: Det låter enkelt…

Yngve: Det är enkelt! Nyckeln i om vi ska lyckas är att vi lär oss se den enskilda människan. Jag var med i arbetet med att försöka skriva nationella riktlinjer för vården av multisjuka äldre, men vi kom fram till att det inte gick! Varje enskild individs behov är alltför komplexa. Vi måste inse att varje individ måste få sin egen, kvalificerade bedömning.

 

Veteranen: Görs inte detta i tillräcklig utsträckning i ett land som ansvariga politiker ofta och gärna beskriver som världens bästa land för äldre?

Yngve: Nej, i stället ser vi att det lönar sig för kommunerna att bryta mot lagen på de äldres bekostnad. Exempelvis tillåts kommuner upprörande nog att sätta i system att dra ut på att ge människor biståndsbeslut eftersom de då heller inte kan överklagas. Egentligen borde det utkrävas skadestånd på miljonbelopp till den drabbade äldre människan!

Gösta: På 1980-talet hade vi begreppet »individuell vårdplanering«. Det har idag skrotats och istället har man infört något som kallas »genomförandeplan«. Det betyder faktiskt att man har gått över från ett kundperspektiv till ett företagsperspektiv. Det betyder att frågan man ställer sig idag är ’vad kan vi ge individen?’ istället för ’vad behöver individen?’ Det blir tankefel direkt, och det är förskräckligt! Det lägger i praktiken beslutsrätten hos utföraren. Det här borde Socialstyrelsen ta bort i morgon dag. Det är upprörande att man inte verkar vilja göra det.

Jane: Det är också mycket annat som tillåts vara otydligt i äldreomsorgen. En nyckelfråga är att personalen som jobbar med äldre måste få det tydligare klart för sig att det är på de äldres uppdrag man arbetar. För att det ska kunna förbättras måste det bli mer tid för reflektion. Det behövs också fler chefer som ser till att alla jobbar på rätt sätt.

Veteranen: Jobbar man fel idag?

Jane: Det räcker inte som regeringen verkar tro att man erbjuder utbildningar och skickar med stimulansmedel och penningbelöningar för att man klarar att uppfylla vissa enskilda mål.

Veteranen: Men här levererar ju regeringen just en statlig styrning med nationella mål, precis som ni efterlyste för en stund sedan. Det handlar om fyra miljarder i utbyte mot konkreta prestationer.

Jane: Jodå visst, men sen arbetar man ändå inte som man lärt ute på golvet bland de äldre. Varför? Ja, en mycket viktig anledning är att det saknas chefer och det fattas också kompetens hos många av de chefer som finns. När det är för många medarbetare som en chef ska hinna med så leder det till att de nya kunskaperna som inhämtats på en kurs glöms bort och man faller tillbaka i gamla mönster. Kom ihåg att en äldreomsorgschef i Sverige kan ha 30 eller 40 personer att leda.

 

Veteranen: Vad vill du då ha ytterligare av regeringen? Vilket är ditt krav?

Jane: Ja, två saker till att börja med är att det måste ställas tydligare krav på att stimulanspengarna som går ut verkligen omvandlas till varaktiga förändringar. Det kan göras med nationella mål eller till och med krav som spikar fast ett maximalt antal medarbetare per chef.

Yngve: Här kommer en annan nyckel till framgång in. Det är alldeles avgörande att vi lyckas göra omsorgsarbetet attraktivt. Men då måste arbetsvillkoren för de som jobbar bli mycket bättre. Vidareutbildningar behöver ingå som något naturligt i en normal kultur.

Gösta: Gör man det ni nu har pekat på kommer man långt. Alltså, om personalen jobbar med rätt saker vinner man oerhört mycket kvalitet och effektivitet. Om man också kan lyfta kompetensen blir äldreomsorgen en betydligt mer attraktiv och intressant arbetsplats att jobba på. Det här ingår som bärande delar i SPFs vård- och omsorgsprogram och kommer att bli tunga krav i valrörelsen.

Yngve: Jag hoppas att SPF kan göra skillnad i valdebatten för åldersdiskrimineringen är påtaglig i svensk äldrevård. Jag kan ta ett exempel. Ska du vara chefsläkare för en hjärtklinik idag måste du vara kunnig i hjärtats sjukdomar. Men ska du vara ansvarig läkare eller chef för ett demensboende så krävs inte en enda dag av utbildning i demenssjukdomar.

 

Veteranen: Vad kan en sådan orättvisa bero på?

Yngve: Det speglar nog det grundläggande problemet vi har i vårt samhälle, nämligen att vi värdesätter människor olika beroende på hur produktiva de är. När man kommer till ett möte med Statens medicinsketiska råd uttrycker flera av deltagarna att om man en dag blir dement så vill man ha dödshjälp, ja då undrar jag vad det egentligen säger om vår tid och vår inställning till sjukdom och svaghet.

Gösta: Ja, och vad det säger om vår syn på kunskap. Vi vet ju att det finns väldigt mycket att göra för att en människa med demenssjukdom ska få ett omhändertagande och en vård som ger livskvalitet och livsmening. Det har vi vetat länge, men det verkar vara en kunskap som är på tillbakagång, vilket är oacceptabelt.

Jane: Även det här visar tydligt att det behövs hårdare styrning från statligt håll. Regering och riksdag måste helt enkelt våga ingripa på flera områden i äldrevården. Medicineringen är ett sådant exempel. Vi måste få mer läkartid på våra boenden och fler och bättre läkemedelsgenomgångar.

 

Veteranen: Läkarbrist och uteblivna läkemedelsgenomgångar slår förödande hårt mot många sjuka äldre. Kan man nå effektiva resultat om man lyckas göra det till valfråga?

Gösta: Det tror jag. Ett enkelt krav är att det måste bli lagkrav på att läkemedelsgenomgångar ska göras, exempelvis till alla över 75 år med ett visst antal läkemedel.

Yngve: Den läkare som sätter in ett läkemedel måste också bli skyldig, enligt lag, att göra en uppföljning inom kort tid, kanske en vecka. Varje äldre individ är skör och unik och ingen vet i förväg hur ett nytt läkemedel som sätts in kan påverka i form av biverkningar. Uppföljningen blir alltså livsviktig, men görs ändå inte.

 

Veteranen: Men regeringens stimulanssatsningar på att få ner till exempel olämpliga läkemedel har ju visat framsteg.

Yngve: Visst är det bra om psykofarmaka och neuroleptika minskas. Men vi ser samtidigt något annat hända som inte mäts som olämpliga läkemedel, nämligen en enorm ökning av morfinplåster och epilepsiläkemedel.

Gösta: Det finns mycket som talar för att de områden som belönas med pengar tränger ut andra viktiga förbättringsområden eftersom det inte betalar sig.

Yngve: Vårdvalet är en variant på det problemet. Konsekvensen blir på många håll att äldre trängs undan. När ersättningssystemen fungerar så att nybesök ger mer ekonomisk ersättning än ett återbesök så slår det i praktiken mot den äldre person som har många sjukdomar och komplexa behov.

 

Veteranen: Det du säger nu är att ersättningssystemen krockar med lagens krav på att bästa möjliga tillgängliga vård och omsorg ska ges till den enskilde individen.

Yngve: Ja, så är det, och jag måste säga att jag skäms allt oftare över att vara läkare när jag ser att så många kollegor missbrukar de här nya systemen för att maximera sina inkomster. Det är djupt oetiskt.

Jane: Jag tror också att vi måste lyfta fram positiva exempel. Vi i vården behöver bli duktigare på att beskriva vad vi gör. Tänk om vi kunde ta alla äldre med oss ut och demonstrera utanför kommunfullmäktige i alla Sveriges kommuner. Då skulle vi visa både politikerna och oss själva att vi faktiskt är en grupp att räkna med!

 

Veteranen: Det får bli slutorden. Tiden har runnit ut. Men det är mer än 300 dagar kvar till valdagen!

Dags att bryta upp. Utanför vårt rum på SPF-kansliet väntar SVT Rapport på att få göra en intervju med Yngve Gustafson. Gösta Bucht får ett telefonsamtal med en fråga från äldreboendet i Umeå där han är ansvarig doktor. Jane Lindell Ljunggren möts av uppmuntrande tillrop för sina insatser i »Sveriges bästa äldreboende« av medarbetare på kansliet.

Det verkar vara de erfarna och engagerade experterna som är hjältarna. Vore de politiker på en valsedel skulle de nog kryssas rakt in riksdagen.

 

Text: Jan Arleij
Foto: Jurek Holzer

 

Rundabordssamtalet är en del av ett längre tema från Veteranen nr 9, 2013. Vill du vara säker på att inte missa något nummer av Veteranen? Gå med i SPF så får du tidningen som medlemsförmån. Du kan även prenumerera på Veteranen.

Kommentera