Att Alzheimers sjukdom ofta beskrivs som de anhörigas sjukdom illustrerades när årets upplaga av Stora demensdagen ägde rum i Stockholm på tisdagen.
Skådespelaren Sven Wollter inledde dagen med att berätta om hur det var när hans mamma blev demenssjuk.
Tobias Nygårds och Thomas Nygårds avslutade den med att beskriva hur livet ändrade sig när deras far drabbades av Alzheimers sjukdom.
Däremellan föreläste Demensförbundets ordförande Stina-Clara Hjulström under rubriken ”Rätt beslut och bemötande av demenssjuka”. Många fick vända i dörren till den fullsatta salen.
Hjulström uppehöll sig inte bara vid de sjukas situation utan i hög grad också vid de anhörigas. Lägger kommunerna för stort ansvar på de anhöriga? Behövs det extra stöd till anhöriga?
Stora demensdagen är ett samarrangemang mellan bland andra Demensförbundet och Svenskt Demenscentrum. Ett syfte är att med en lång rad kunniga föreläsare lyfta fram ny kunskap och att ställa dagens frågor om villkoren för demenssjuka.
Korridorerna i gamla Norra Latins gymnasium där Stora demensdagen huserade var knökfulla med utställare med koppling till ämnet.
Sven Erik Wånell, utredare vid Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, borrade i frågan om hur valfriheten i äldreomsorgen egentligen fungerar för den som är sjuk.
Lagen om valfrihet, LOV, har visserligen möjliggjort för många att starta hemtjänstföretag. Men leder det exempelvis till fler hemtjänstenheter specialiserade för personer med demenssjukdom? frågade Sven-Erik Wånell.
– Andra frågor att ställa är om verkligen fler får möjligheten att välja ett specialiserat särskilt boende och om kundval i äldreomsorgen och vårdval i primärvården leder till mer samordning mellan vårdgivarna.
Sven-Erik Wånell, tidigare chef för Stiftelsen Äldrecentrum, sa också att han ”utsatt sig själv” för att gå igenom Stockholms stads 234 olika utförare av hemtjänst.
– Det grundläggande problemet är att det ofta är den som är mest beroende av hemtjänsten som också har de svåraste kognitiva problemen. Det är när man är som mest sjuk som man har att göra de viktigaste valen.
När den sjuke inte kan välja själv och heller inte har anhöriga eller närstående som kan göra valet har Stockholm stad bland annat som metod att lotta ut de gamla och sjuka till de företag som är intresserade.
Sven-Erik Wånell betonade vad som verkar vara av största vikt för de äldre, bortom den ideologiskt laddade frågan om lagen om valfrihet och de oöverskådliga mängderna av utförare:
– Det viktigaste för dem är vem som kommer hem till deras hem, inte vem som betalar lönen, sa Sven-Erik Wånell.
– Det andra som har avgörande betydelse för den äldre att påverka är när personen kommer. Det tredje som den äldre vill ha inflytande över är vad personen ska göra.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
