Nytt liv som krögare

Byta karriär strax före pensionen? Det är en tanke som avskräcker somliga och får det att pirra i magen på andra. Iréne och Per-Anders Berlin Svensson tvekade inte en sekund att satsa på nytt när sonen blev krögare.

Klockan är strax efter sex på kvällen i lilla Skåne Tranås. Det ihållande dagsregnet har upphört till sist och för en sekund infinner sig en fridfull tystnad. Men i samma ögonblick som himlen spricker upp kör en bil fram och stannar vid det gamla gästgiveriet på Diligensvägen. Ut kliver en familj med barn i yngre tonåren. Länge bort på gatan hörs klapprande klackar och ett skrattande sällskap närmar sig. Det är som om alla bestämt sig för att gå ut i den vackra sommarkvällen och gå just hit, till Daniel Berlin krog.

Medan andra verkar vilja ut efter ovädret är Iréne och Per-Anders Berlin Svensson fullt upptagna inomhus. I det vackra lilla rummet som är krogens matsal lägger Iréne sista handen vid dekorationen av entrérätten. Nere i källaren ser Per-Anders över kvällens vin- och cidermeny så att allt är rätt tempererat. I köket är det sonen, kocken och mat-trollerikonstnären Daniel som håller grytorna kokande.

För ett par år sedan hade Irene och Per-Anders troligen just avslutat sin egen middag hemma i köket i Landskrona vid den här tiden. Iréne, nyss hemkommen från jobbet på förskolan, Per-Anders från pappersexercis och fackliga samtal eller hårt fysiskt slit på varvet.
– Vi brukade alltid äta gemensamma måltider hemma från det att barnen var små. Men annars hade vi inga särskilda ambitioner i köket. Att Daniel blev kock var mer en slump, berättar Irene.
– För mig var vin- och dryckesprovning en kul hobby och jag har alltid uppskattat när dryck och mat samspelar med varandra. Visst hade vi länge en halvflummig dröm om att driva en krog. Men inte kunde vi tänka oss att det skulle bli våra nästa jobb! säger Per-Anders.

Från dröm till stjärnkrog
I fyra år nu har de hjälpt Daniel att driva sin krog. På den här korta tiden har verksamheten skjutit i höjden på internationella konnässörslistor och nämns som en stjärnkrog i världsklass. Det är i första hand hur Daniel hanterar de här- och närodlade råvarorna som gjort honom känd som en nyskapare inom kokkonsten. Hyllningarna visar att »man behöver inte gå över ån efter vatten«. Det är tydligt att mamma och pappa har en stor del i detta.
– Vi föll direkt när vi såg huset som var till salu. Trakten, lugnet, den levande byn och trädgården med plats för odlingar… Det var inget snack utan vi skulle ha det! Det behövde en rejäl uppsnyggning och jag har haft stor nytta av att vara händig och göra jobbet själv. Det sparade vi mycket pengar på och Daniel fick det precis som han ville, berättar Per-Anders.
Först arbetade Iréne och Per-Anders på krogen under helgerna. Tvärtemot vad man skulle kunna tänka sig blev de inte utmattade av att köra dubbelt – de fick massor av energi. Ändå, eller tack vare det, bestämde de sig för att säga upp sig från sina anställningar och satsa på sin nya karriär på heltid.

Att starta på nytt strax före pensionen är inget man gör utan att omgivningen reagerar. Iréne är 62 år och Per-Anders 58. I vännernas och kollegernas röster fanns hela registret: avund, glädje, besvikelse, hopp.
– »Hur kan ni göra så?« undrade en del och var både skeptiska och förvånade, berättar Per-Anders.
– Jag har träffat många som närmar sig 65 och som är panikslagna. De bävar för att inte ha något att göra och blir sittande med inställningen att allt är dötrist! Jag önskar att de kunde fatta vilka möjligheter de har. Åk iväg, upplev något nytt, förverkliga en dröm! Det bästa med att jobba här som vi har valt att göra är att man fortsätter att utvecklas.
Iréne fick mest positiv respons när hon sa upp sig.
– Det var flera som sa »wow!«. Jag känner att jag har inspirerat andra till att vilja och våga göra saker som man längtat efter. Själva har vi inte ångrat oss, inte en sekund.

Restaurangbranschen är tuff
Sena kvällar, tunga lyft, mycket gående, stående och det gäller att hela tiden vara alert. När man jobbar som Iréne och Per-Anders, i ett familjeföretag med sin son, i en liten ort på en liten krog, så flyter också jobb och fritid ihop.
– Jag gör det jag gillar så mig spelar det ingen roll om det är jobb eller fritid. Men det är klart att jag känner av min ålder, säger Irene med ett leende. Både i kroppen, som är stelare, men också i huvudet. Det är lite svårare att memorera allt man måste för att till exempel presentera en rätt.

Och många rätter är det! På Daniel Berlin bokar gästerna helt enkelt middag eller lunch och så får man se vad det blir. Att det blir en helaftonsföreställning är det enda man kan vara säker på. Middagen tar fyra timmar och kan bestå av allt mellan 15 till 25 delikatesser med matchande viner eller alkoholfria alternativ. Den är fullspäckad av oanade smaker, saker du inte trodde gick att äta, raffinerade dekorationer och ibland en trolleriliknande överraskning av kocken själv.
– Vi har lärt oss yrket efter hand, berättar Per-Anders. Det är som det är och folk har överseende. Båda är vi vana vid att ta människor. Det är bra att kunna i det här jobbet. Vi försöker se till att alla får den bästa servicen. Det kan till och med vändas till en fördel att vi inte är strikt skolade, jag och Iréne. Det blir en mer avslappnad stämning som jag tror uppskattas, särskilt eftersom krogen är så liten och familjär till sin karaktär.
– Det är lite speciellt att jobba ihop med sina barn. I början var vi stöttande, hjälpte till och försökte peppa Daniel, helt klart som föräldrar. Men det förändrades av sig självt i och med att han anställde personal och att verksamheten kom igång. Nu är vi noga med att ha tydliga roller, som på vilken arbetsplats som helst. Då är vi kollegor, säger Irene.

Eget odlat hamnar på menyn
Irene har haft fingrarna i jorden i hela sitt liv och är både kunnig och intresserad av att odla. Det är hon som planerar, planterar, vårdar och skördar mycket av det som ska hamna på tallrikarna.
– Växter och natur var viktigt och roligt för mig redan på förskolan. Nu är det i stor skala och på riktigt! Allt måste fungera när Daniel »beställer« till de rätter han bestämt sig för.
I år gläder sig därför Iréne alldeles extra åt att krogen har skaffat ett växthus.
– Nu kan jag tillgodose de önskemål jag får från köket på ett helt annat sätt än tidigare år. Vi odlar sådant som har sitt ursprung här i trakten och det serveras allteftersom det är färdigt att skördas – helt efter årets och naturens gång. Det är liksom hela affärsidén.

Inte sällan syns hela personalen vandra iväg i markerna runt Skåne Tranås på jakt efter vad träd, buskar och mark kan erbjuda. Somligt tillagas direkt och serveras samma kväll medan annat hamnar i frysen till en bister vinterdag då en sommarsmak kan kännas välkommen.

Innan familjen i bilen och det glammande sällskapet ens hunnit ta i dörrhandtaget kliver Iréne, Per-Anders och Daniel ut på gårdsplanen för att hälsa dem välkomna.
– Vi tar alla i hand. Ett personligt bemötande känns självklart. Vi kommer ju att träffas under många timmar och ytan vi rör oss på är inte stor. Alla ska känna sig sedda och omhändertagna. Helhetsupplevelsen är lika viktig som maten, menar Per-Anders och Iréne nickar instämmande.

Text  Anna-Klara Fresk Aspegren

Kommentera