Vad är väl mer lämplig lektyr i hängmattan än en välmatad deckare? Här får du 6 ruskiga tips!
Nästan hårdkokt
Jussi Adler-Olsen: Kvinnan i rummet (Albert Bonniers förlag, 2011). Hittills har sex av åtta planerade böcker utkommit om kriminalinspektör Carl Mørck. Det här är den första. Merete, en ung lovande politiker, försvinner spårlöst. Fem år senare blir det Mørcks första fall vid den cold case-avdelning inom Köpenhamnspolisen han motvilligt blivit satt att sköta. Men fem år – då är väl kvinnan inte vid liv? Mørck upptäcker mängder av misstag i den tidigare utredningen och hittar nya spår. Parallellt får vi följa en kvinna inlåst i ett märkligt rum där hon hålls vid liv via en mystisk sluss. När trådarna löper samman – då blir det bråttom!
Arnaldur Indriðason: Den kalla elden (Norstedts, 2012). Författaren har bland annat utsetts till Nordens bästa deckarförfattare. Hans huvudperson är kriminalpolis Erlendur Sveinsson. En stark drivkraft i alla – hittills tio – böcker är det förflutna. Erlendur slutar aldrig leta efter försvunna personer – det finns många sådana på Island. Själv förlorade han sin bror i unga år.
Böckerna bjuder på en stillsam, inkännande historia – om gamla illdåd eller oförrätter – som förmedlar detaljerade insikter om det isländska samhället, så nära oss men ändå något annat. En sorts Sjöwall&Wahlöö-deckare på isländsk mark.
Peter Robinson är en favoritförfattare. Några titelförslag: En ovanligt torr sommar (Minotaur 2001), Bad boy (2010) och En förgiftad man (2012). I hans böcker är spelplatsen Yorkshire och oftast är huvudpersonerna överkommissarie Alan Banks och kollegan Annie Cabbot.
Ett drygt tiotal titlar har Robinson hunnit med och allt är klassiskt, engelskt härligt kriminalromanhantverk av det tuffare slaget. Det är bara att låta sig sköljas med – av språket, handlingen, karaktärerna, miljöskildringarna – allt bara stämmer!
Lite snällare
Louise Penny: Den grymmaste månaden (Wahlström&Widstrand, 2013). Detta är den tredje kommissarie Gamache-deckaren som alla utspelar sig i den kanadensiska, pittoreska byn Three Pines, där alla känner alla – på gott och ont. Allt är ombonat och småputtrigt i Agatha Christies typiska pusseldeckarstil, men under ytan döljer sig mörka krafter. Det puttriga övergår i kalla kårar och som läsare vill man bara ha mer!
Jan Mårtensson: Den grekiska hjälmen (Wahlström&Widstrand, 2013). I ett hängmattetema kommer man inte undan den 41:a boken om den stillsamma antikhandlaren Johan Kristian Homan. Detta är mannen som aldrig åldras, han trivs bäst i sin fina våning i Gamla stan, läppjandes på sin ytterst torra dry martini, lekandes med sin siameskatt Cléo.
Men så fort han sticker nosen utanför dörren dras han in i märkliga äventyr. Här är handlingen förlagd till England och Florida, med antikens Grekland och ryska oligarker som ingredienser. Alltid med sin samtid, den gode Homan.
Aron Olnafors: Döden väntar på värdshuset (Bonnevier & Olofsson, 2009). Före detta bankdirektör Erik Gyllenbergs eskapader passar alldeles utmärkt för hängmattan. Denna har samma höga humorstatus som de tidigare. En pusseldeckare av den gamla, hederliga skolan i härlig Bo Baldersson-stil och med en mycket stor glimt i ögat.
